Klintemåla
Tillbaka i hemmahamn känns det som även om vi befinner oss i antagonistkommunen Oskarshamn. 18 distans och alla nivåer på spektrat idag som vanligt. Sol och regn, blåst och stiltje osv. Om vi börjar från start så vill jag meddela att det är en jädra massa pinnar mellan Figeholm och Kärnkraftverket, både röda och gröna. Ganska rolig segling där faktiskt. Kanske ändå är det en level upp jämfört med Påskallaviks södra slalombana. Så det är värt det, eller om du så vill, because you worth it. Gör det! Eller gört!
Här kommer en momentanbild på styrbord v/s babord;
Jag gillar bäst den senaste. Det är något uppenbart fel med den andra. Det är svårt att säga vad som är absolut rätt eller fel idag. Inget bör man vara tvärsäker på, för att det är liksom lite mänskligt att tveka. Att lyssna på ringp1 är roligt, alla som ringer in har facit på någon specialfråga. Där får man veta vad som gäller. Det finns inga kompromisser eller tveksamheter. Det kallas tvivel, det där som stör. Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör och jag ser hur du tänker på nåt hur du längtar dig bort som en fågel i bur. En obehaglig distans en konstig känsla nånstans. Det enda vi kan vara säkra på är att vi inte riktigt kan vara säkra på vad som gäller.
Nåväl vi seglade om en mycket intressant liten tysk segelbåt. Jag har aldrig sett något liknande men kan tänka mig att den går fint på bidevind. Det är jag tvärsäker på.
Därefter blev det mulet och regn vilket varit en bristvara på denna seglats vilket vi tackar för. Men det är inte så dumt med det där gråa i skärgården.
Inte enbart klippornas grå utan vi får himlen och till viss del havets gråa också mot det gröna som nu tenderar att bli lite grått. En gråskala. Hur som helst skönt att man får lägga till vid Klintemåla. Det brukar vi ju göra. Jag tror ta mig tusan att det här va dag 10 på resan.
