omegan.blogg.se

På den tredje dagen(25nm)seglade jag från Figeholm till Påskallavik via Blå Jungfrun. Det låter som början på ett gammalt sjömansbrev, men det var mest ett spontant infall, en sådan där adhdgrej man gör när kaffet är uppsprucket, vinden är svag och semesterhjärnan jobbar för mycket. Blå Jungfrun låg där ute som en sömnig jättesnäcka mitt i ett snällt Kalmarsund. Gotlandsbåten gled förbi i horisonten som ett flytande köpcentrum. Trots att jag redan besökt Jungfrun igår, återvände jag. Hon hade något mystiskt. En gång räckte inte – precis som med pepparchips och trocadero. Ett enda slag 1 distans från jungfrun och det blev kurs perfekt mot Påskallavik. Och vackert – herregud – det var som att segla rakt in i en Pripps Blå-reklam: havsbris, evig sol, och en och annan mås med risig aura.

Han stod där som ett slags fyr utan funktion. Lång som en flaggstång och klädd i något som bäst beskrevs som en blandning mellan friluftsbyxa och pyjamas. Hatten var bredbrättad, blicken koncentrerad. I handen höll han... var det en grilltång?Jag ropade ett vänligt "hallå där!" men han svarade inte. Istället stirrade han stint ut över viken, som om han väntade på något. Kanske på någon som skulle komma hem. Klart att han känner sig ensam där. Integritet. Han står för det.