Segelmärken och intarsia
Omega. Såklart var det givet för mig att lägga in en liten intarsia på ruffluckan. Ganska tacksamt segelmärke är det.
Trä! Vilket roligt material att arbeta med! Tänk om man hade en snickeriverkstad istället för de primitiva förhållandena som råder för närvarande i trädgården! Avkopplingen är grejen med träjobb. Uppslukad blir man. Omgivningen finns inte. De stora och små problemen försvinner totalt. Addera kreativiteten när den kommer igång så blir träprocessen oslagbar. Finalen i processen när man är i slutfasen av slipandet och strax ska olja in, ja då är det på topp.
Särskilt intressant happening när det uppstår ett bonusprojekt ur ett annat. Det hände mig häromdagen när jag hjälpte en vän med att såg till ett peke. Efter avslutat jobb såg det ut så här;
De avsågade bitarna bildade ett mönster. Till råge på allt även lite segelform. Ja gudars skymning det där bara måste jag jobba vidare med. Peket är avsett för en Jarrack33. Googlade efter segelmärken men det verkar vara så illa
att det inte existerar. Nä men då tar jag tag i det helt enkelt. Loggan är på gång! Att det blir lite intarsia behöver jag knappt nämna.
Teakbitarna var alltför tjocka varför jag sågade itu och vi landade i några olika mönster där nedanstående stack ut lite extra:
En mahognyplyfa fick äntligen bli delaktig i något mera än att ligga och vänta i källaren. Det där med väntan finns det förresten många nivåer på och vi människor är faktiskt usla på att vänta. Ta bara fenomenet att "ha tråkigt" som man skyr
som pesten i modern tid. Faktum är att det är en livsviktig ingrediens i kreativiteten. När du har tråkigt och kreativiteten närmar sig noll. Lägg dig på soffan och titta upp i taket. Då är det bara en tidsfråga innan kreativiteten kommer
till dig. Det är bara att vänta.
Fästingen är bra på att vänta, men då handlar det knappast om någon fjantig kreativitet. Överlevnad min vän, överlevnad. Fästingen bara sitter och väntar och hoppas på att få napp. Och märk väl, det räcker så. Känn på den ett tag, om du har tid v.s .
Det inrymmer hela Maslovs behovstrappa i ett enda steg. Eller finns det någon motsvarighet till den berömda trappan för fästingar? Ja därom tvistar de lärde.
Fästingen är bra på att vänta, men då handlar det knappast om någon fjantig kreativitet. Överlevnad min vän, överlevnad. Fästingen bara sitter och väntar och hoppas på att få napp. Och märk väl, det räcker så. Känn på den ett tag, om du har tid v.s .
Det inrymmer hela Maslovs behovstrappa i ett enda steg. Eller finns det någon motsvarighet till den berömda trappan för fästingar? Ja därom tvistar de lärde.
Nåväl nu var det äntligen dags att gå en rond för mahognyplyfan. Jag valde en överdrivet avlång design. Skissade av hela rubbet och planen var en limmad intarsia.
Handöverfräsen som för mig är en relativt ny bekantskap fick göra jobbet. Hetsen är bekymret. Jag blir alltför entusiastisk och processen måste speedas upp, får jag för mig iaf. Jag har ju lärt mig att det är just då som misstagen
kommer. Men ändå lär jag mig inte. Eller är det nu jag lär mig? Nja inte första gången jag gjort reflektionen men det blir mer och mer av en slags medvetenhet. Oavsett är jag sannolikt mitt i en lärprocess.
Med dremmeln ville jag rista in J33 i de två centrala teakplattorna. Även nu spelade min impulsivitet ett spratt då jag ej hade ro att ens ta fram en bokstavsmall. Det fick bli på fri hand. J;et fick ok, även 3:ordna var för sig. Treorna jämte
varandra, ja då skavde det lite. Vidare såg jag också att jag fräste en aning fel på ett ställe. Tänk att man inte får göra några fel alls! Jag gör ju så gott jag kan säger jag ibland när min Camilla är kritiskt. Då får jag svar på tal;
-"ja men det räcker inte!".
Helt sant är det. Men i skapandeprocessen kan det ena leda till det andra. Missödet med slarvet medför lite nya planer för mellanpartiet. Blir nog svart nåt där istället för mahogny. Och den nåtade intarsian kan mycket väl bli bättre än den
limmande, tjosan tjosan! I skrivande stund så har vi landat i de här träbitarna som nu ska få återgå till källaren en stund för att så att säg mogna till sig något.
fortsättning följer.
