Regn
En halvrisig sommar fick vi uppleva ifjol. Ska den följas upp av en ännu sämre innan det blir bättre? Det ser ut som det ska bli en regnig sommar för så där högt upp i träden är ovanligt att skatorna bygger bo;
Hund eller katt
Vilket husdjur ska man ta med sig ombord? Råttan är ju alltid med, jag menar skotråttan. En vän till mig hade med sig en råtta på många och långa seglatser blev han varse lite retroaktivt, men det är en annan historia. Jag håller mig till spindlar, framförallt
korsspindlar. Det är inte så dumt, jag minns speciellt en som höll mig sällskap till Öland med hydran. Hen var så fin och jobbade i gardinen precis en linjal framför fejjan på mig när det var dags att slagga in samtidigt som p1 malde på. Ja det var
tider det och vi kommer alltid vara vänner.
Nu ska vi röna ut lite vilka husdjur som är ok att ha med ombord.Man har sett många båtar med hund.
En kanin går utmärkt att ha med om den har flytväst vill säga.
Kattbåtar är inte lika vanligt.
En höna kanske inte är så dumt.
Här har vi med minst ett svin på båten.
Det funkar säkert.
Med en eller som i det här fallet två sälar så blir det inte bra. Så släpp den tanken.
Inte heller en häst är bra, se själv;
Det är alldeles för besvärligt att få den ombord som ni ser på bilden. Att sedan baxa in den i ruffen är jobbigt det med.
Saltkråkan och selen
Hallå seglarvänner visst är Saltkråkan given!? Vad har ni för mål inför 2024? Mestadels har väl seglaren en återkommande repertoar av rutter. Men några drömmar bör man ha för att piffa upp det en aning. Att utmana sig lite i okänt vatten helt enkelt. Om det sedan inte blir verklighet gör inte så mycket. Skräckscenariot är att drömmarna består helt enkelt. Bucket list har blivit populärt. Undrar hur många som har en sådan. Och seglarens lista, hur ser den ut? Det där med bucket list osv är väl bra men att vi hela tiden ska anamma det engelskspråkiga när det finns en svensk adekvat vokabulär är besynnerligt och larvigt. Hög tid nu att planera sommarens seglatser. En riktig nostalgitripp till Saltkråkan kan det bli! 10 år sedan senaste Stockholmstrippen, så bara där har vi en anledning. Norröra heter den på riktigt som man säger.
Tänk om man känner igen den, snickargården som familjen Melkersson hyrde. Handelsboden och bryggan där Melker ramlade i vattnet från kan man få uppleva det också så är det ju värt allt besvär. Vilka somrar de verkar ha haft under inspelningarna.
Och vilken seglingsromantik jag ger mig ut på.
Och ångbåtsbryggan. Och handelsboden. Och båthuset. Men båtsman finns väl ändå inte kvar?
Båtsman, som var en sankt bernhardshund, hette egentligen Caesar och enligt ryktet ska han ha snarkat så mycket att filmteamet hade svårt att sova om nätterna. Efter att Caesar blev rikskändis ville den forna ägaren ha tillbaka hunden och det blev en vårdnadstvist på flera veckor i tingsrätten.
Och sist men inte minst hur gick det för selen? Lille Pelle gjorde en riktig bragd när han släppte tillbaka Moses till sitt rätta element, nämligen Havet. Totalt omedveten om sitt kändisskap gled han grasciöst genom vattnet. Nöjd eller förmodligen överlycklig med att slippa umgås med gänget på Saltkråkan. Adoptivmiljön på Saltkråkan var nog inget vidare. Man ser skräcken i selens ögon när Melker o gänget hoppar likt en indiandans omkring honom. Ja vad hade dagens djurrättsorganisationer sagt om det där idag? En orosanmälan till socialförvaltningen förmodligen.
Sydväst
Europa börjar här, om du kommer från sydväst.
Ta me till have (Lundblad)
tänk om båtar kunde tala
Här har den lilla fiskebåten nått sin slutdestination. Ödets makter är för besynnerliga ändå. Undrar vad den har varit med om. En och annan Bachalao har nog också dragits upp på den där båten och förstått det dystra faktum att det roliga livet i havet är över. Att hamna i en gryta med havets löckerheter och några chorizzokorvar är endast det som kvarstår.
Seglarskor och en cocker spaniel
Jaha seglarskorna har sin historia i USA, det va lite otippat. Jomen det är inte alltid som man har föreställt sig. Det är bara att bita ihop och acceptera den nya världsbilden. Jahopp nehe, men imagen då? I och för sig har jag inte funderat särskilt mycket kring det, men rimligare hade väl ändå varit om uppkomsten varit i europa, varför inte Storbritanien!? Så den där fina nördiga konservativa stilen hade harmonierat bättre med seglarskons klassiska utstrålning. Den varianten hade känts bättre för imagen än ett poppigt och enfaldigt USA. Nåväl livet går vidare.
1930-tal var det då uppfinnaren Paul A Sperry halkade och föll överbord under en segling vilket fick igång entreprenören i honom.
Sperry fick idén till sina ikoniska skor medan han såg sin hund, en cocker spaniel leka i snön. Han insåg att hunden inte halkade på isen, och satte sig för att designa en sko som inte heller skulle glida. Sperry designade ett fiskbensmönster
av spår i sulan, som påminner om spåren och sprickorna från Cockerspanieltassen. Fiskbensmönstret gav extra dragkraft åt alla håll.
Innan bestod båtskor av antingen kanvasöverdelar med en platta av crepegummi limmad på botten eller skor med lindade "rep"-sulor." Båda dessa material hade sina brister: crepegummi, ett skrynkligt gummi som gav lite grepp, var halt när det var blött, medan repet var halt när det var torrt. Att segla barfota var inte ett alternativ eftersom de med lite mer yvigare rörelser på däck bröt sina tår.
Seglarskorna som lanserades 1935, var en hit bland båtfolk, inte bara för sina halkfria sulor utan också för det vitfärgade materialet sulorna var gjorda av som inte lämnade märken på en båts däck. Den ursprungliga Top-Sider hade en ovandel i canvas, medan den numera välkända läderöverdelen utvecklades 1937. Och nedan ser vi en bild från patentet samma år.
Jag har som tradition sedan gammalt att köpa ett nytt par varje sommar. Förra årets modell;
Den designen är för härlig helt enkelt. En vän tycker att det blir lite för mycket lärarimage. -"Ta inte på dig en massa fula lärarkläder, du skrämmer ju bort alla brudar" brukar det låta när vi ska åka på båtmässa.
Och igår var det dags för årets inköp. För 1:a gången via nätet men det ska nog gå bra det med. Kolla va vackert! Lite sportigare och kanske blir lärarimagen något mer nedtonad i år.
Ankare
Bosse Holmström vilket nyhetsankare!
Lägg ut! Som han sa den store seglaren, Bosse Holmström.
Träffade honom på Coop i Trosa en gång. Nu kan jag läsa att han gick bort för några år sedan efter att ha drabbats av kallbrand bla. Tråkigt.
Det som han är minst känd för är nog hans segling/program på tv4. "Lägg ut" blev ett självklart namn. Men det fick ganska risiga recensioner. Samtidigt gjorde Treuteger "kasta loss" på svt som heller inte blev någon hit. Jag var road av båda och hoppas
att det kommer något nytt om segling på tv framöver. Höll på att glömma bort "på vinden" med Valerius Hansson. Bla visar han en ny produkt på den tiden, ett så kallat draggklister. En uppföljning på det programmet skulle också uppskattas naturligtvis.
Ankaret
Ankaret - en nautisk tatuering
Trender är ett besynnerligt fenomen. Människan verkar förlora förståndet när en ny trend är som hetast. Som en flock drar den fram och när väl den sista idioten i svansen är med så byts trendriktningen. Och då är merparten av de tatuerade helt ovetandes om hur ute de är, vilket gör det hela ännu mer pinsamt.
När det blir totalt ute att tatuera sig och alla som har klottrat ned sina kroppar raderar ut mastodontobjekten med laser. Ja då kan det vara dags för mig. Faktum är att det ligger nog endast några år fram i tiden. Det blir till att gå mot strömmen och tatuera in en favorit, nämligen ett ankare. Eller allra helst en tremastad bark på bröstet men osäker på om jag kan fylla upp den kostymen då jag respekterar de gamla oskrivna sjömanslagarna.
Ett ankare är det säkraste till sjöss. Det har länge varit en symbol för skydd , stabilitet och säkerhet. Vidare representerar den ära , lojalitet och, naturligtvis, hopp och åtföljdes ofta av ett hjärta, orden "mamma" eller "pappa" eller en älsklings namn. Att ha korsat Atlanten var också ett kriterie under en period.
Sjömanstatueringar går tillbaka tusentals år. På den tiden hade de en distinkt betydelse. Intressant att se vem som var ämnad och vad de sa om deras bärare. 1500-tal och Samoa så utfördes tatueringen med krut och urin. Då utgjorde tatueringarna en slags loggbok för sjömännen. Senare blev symboliken mycket viktigare. Ex en svala innebär att man seglar 5000 sjömil. Svalan blir symbolen för att lyckas återvända efter långa och mödosamma resor.
Svala med en dolk=medsjöman som dött.
Fullriggat fartyg, typ tremastade segelbåt=om du rundat kap horn
Sköldpadsskal alt neptunus=korsat ekvatorn
Isbjörn=korsat polcirkeln
Drake=seglar till Kina
Gyllene drake=180:e meridianen, kalenderdagar
Ros genomborrad av dolk= sjöman som är modig och villig att gå en fight
Håll och fast alt Hold and Fast=rorsman med snabba reaktioner i dåliga väderföhållanden.
Hula tjej=män som seglade på hawai
Pinuppa=påminnelse om kärleken den lämnat i land
Sjöjungfru=kärlek till havet
Fyr= symbol för ljus, hopp och skydd.
Gris och tupp=vidskepelse mot skeppsbrott och garanti för överlevnad. dessa djur ofta hölls ombord i trälådor som sällan sjönk i en olycka, ofta spolades iland med djuren fortfarande i god behag.
Släng ankart!
En liten historia om en incident med ett ankare i oktober 1984 .
Släng ankart! som han sa, den självutnämnde bryggexperten. Det blir ganska skoj uttalande då det rent språkligt kan bli bättre och kommer från en expert i sammanhanget.
Nåväl, ett ankare, en gång i tiden endast en sten i änden av ett rep.Teknikhistorien gjorde sitt och idag har vi och vet vi bättre. Ankaret ett givet objekt såklart att tatuera in på den tiden för en som arbetade till sjöss. Symboliken är klockren.
Människan idag är naiv som vill vara unik och går på den trend som nyss peakat och inom tio år är man förmodligen helt ute. När det blir totalt ute att tatuera sig och alla som har klottrat ned sina kroppar har raderat ut mastodontobjekten med laser. Ja då kanske det är dags för mig, att tatuera in en favorit, nämligen ett ankare.
Det ska vara den här enkla designen. Snyggt! Men var ska den sitta? På gubbvaden kanske.
Ett alternativ hade varit en tremastad bark på bröstet men osäker på om jag kan fylla upp den kostymen då jag respekterar de gamla oskrivna sjömanslagarna.
Så till ankarfadäser, inte ett enda missöde har jag råkat ut för i ankarsamanhang. Och då räknar jag ej med de gånger som ett ankare ej har fäst riktigt och slitit sig för det ingår liksom i de berömda spelreglerna. Har man någon känsla för geomorfologin och den topografiska öppenheten så ter det sig ganska självklart att man direkt ser var vi har sedimentstionsbottnar och transportbottnar. Oj det här blir som att svära i kyrkan känner jag. Liite väl kaxigt kanske och en justering i attityd vore klädsamt. I annat fall som att be om det och ankarproblemen är på ingång. Jag tar tillbaka allt det där.
Fokus nu istället på de två tjejerna som varit med om den största ankarblundern genom tiderna. Ja det är sådant man bara ser på film. Och just det, vi har det på film också iden kära gamla SOS sällskapsresan när Titanic ankrar en rysk ubåt.
31 oktober 1984 sjukanmäler sig två tonårstjejer och sticker till Väddö där en av familjerna har sommarstuga. På fredagen tänker de åka hem och dansa på kvällen, men bestämmer sig först för att ro ut lite i viken. När de är ute i ekan börjar det blåsa kraftigt och de driver ut till havs. Det är kallt och situattionen blir allt mer desperat och hur mycket de än försöker ro hem åker de ut till havs. För att sluta driva kastar man ankar. Och dra på trissor man träffar en rysk ubåt med ankaret. Jädrar va förvånade och orolig ryssarna måste blivit.
Nu kan de bara vänta på att någon hittar dem, tänker tonårstjejerna. Klockan två på natten dyker en plattform upp ur havet, enligt tonåringarna. De ser en infäst stege på en plattform och ror för att nå den. Men kommer inte fram utan blir bländade av strålkastare. Efter 10 min slocknar det och ubåten försvinner. Jo just det, tjejerna hade faktiskt ankrat en rysk ubåt.
Ryssarna styr upp det där och låter det sovjetiska fraktfartyget "Dagestan" dyka upp lite senare. Det styr rakt mot flickorna och räddar dem. På "Dagestan" får tonåringarna vård, mat och nya torra kläder. Sedan förs de till Sverige där de senare blir förhörda av försvarsmakten. Tur att de överlevde för jag är ganska säker på att ryssarna övervägde det andra alternativet.
Ja jädrar vilken storry. Sann är den också, vill jag påstå. Oj oj oj vilken ankarfadäs!
Bloggtorka
Jo ja tackar, en strålande ambassadör för den egna båttypen. Försäljaren brer på ordentligt. Det snålas absolut inte med det egna berömmet.
"Segelbåten som ger dig härliga äventyr och goa minnen." oj oj oj där sattes ribban direkt och båtmodellen får höga krav att leva upp till.
Vidare fortsättningen i samma anda:"Med fin design och imponerande prestanda tar den dig igenom världens hav". Det där blev lite magstarkt kände jag.
"Den är helt sommarklar och redo att segla dig dit du önskar". Sommarklar var ett nytt begrepp men man fattar. Ja man kan ju önska … men ofta är det stora skillnader mellan teori och praktik som säljaren såklart inte går in på. Man
anar nu att vi har att göra med en nybörjare vilket nästa mening bekräftar;
"Den imponerande segelytan fångar vinden perfekt och ger dig snabb, smidig och säker segling" hahahaha det där låter galet och långt ifrån trovärdigt. Vidare;
"Med sitt stabila skrov och effektiva roder ger den full kontroll över vågorna, så du kan känna dig trygg" Absolut direkt missvisande vill jag påstå.
Nåväl, vad var det för båt tror ni? blogg.se uppmanar mig att ställa frågor till mina läsare för att få lite fart på bloggen.
Vilken båtmodell är det som man försöker sälja?
rutiner och ritualer i ett Meta-inlägg
Jobbhösten är här och det är hög tid att få lite ordning och struktur. Fredagsinläggen för ht är klara för leverans;
Estocolmo
Wasalight styr mot Wasa samtidigt som den bogserar en gammal hardtop. Jag håller mig till fakta idag. Eller fakta och fakta, inte så mycket fakta kanske. Låt oss kalla det för en iakttagelse. Så sätter vi punkt där, och vänder blad. Eller inte punkt utan snarare ett kommatecken. Punkt.
Oj oj oj! Stoppa pressarna ! Ny info angående det fina skeppet har inkommit. Gud så spännande! Det här med en blogg och ett inlägg är ju nästan som ett hav och en flaskpost. Så fortsättning följer och vi kan ännu ej riktigt sätta punkt för nedanstående meddelande trillade visst in igår;
Ja där fick vi en hel del intressant fakta. Det tackar vi för. Vilket enormt fint skepp det är. Hatten av! Det där gör sig inte självt. Här sitter jag och klagar över en vattenpump som droppar lite. Det känns ju lite fjuttigt i sammanhanget. Kan vi sätta punkt där? Nja jag är inte så säker på det. Känns som vi skrapat lite på ytan bara.
Jarrackförbundet
Nåväl då är vi framme i del 3 angående segelsymbolen för Jarrack. Den skapande processen är över och nu är den klar för leverans. Så här blev slutresultatet;
Jag ska idag leverera den till dess mottagare. Och vidare hoppas jag att Jarrackförbundet(fb-grupp med 8 medlemmar) formellt erkänner den som det officiella segelmärket. hehe
Segling v/s cykling
Vecka 29, den stora seglarveckan är till ända. Sedan gammalt är den vigd för segling. Det brukar alltid vara fint väder men i år måste jag vara lite gnällig. Det var faktiskt lite för blåsigt och kyligt. Vidare är jag för första gången en aning besviken på omegan. Visst den är ökänd för att vara vek, jag vet. Men hittills har det gått finfint att parera det med revning. Egentligen gjorde den det nu med men jag såg dess begränsningar och upptäckte så att säga en ny ofin egenskap. Alltså när det blåser 15 m/s och mer därtill. Antag att vi går för endast bottenrevad stor på kryss i 15m/s. Ja där verkar gränsen gå. Ok jag kanske kan jobba något på uthal mm för att få det lite mer behagligt men kom igen! Ska 15 m/s begränsa den här båten? Är alternativet att dra på motorn i det läget? Lägg till lite sjö som bromsar så blir motorgång inte heller så rolig.
Jag gav upp seglingen redan på tisdagen och drog iväg på en härlig runda med landsvägscykeln istället.
Jag gav upp seglingen redan på tisdagen och drog iväg på en härlig runda med landsvägscykeln istället.
Cykling och segling(<15 m/s), vilka härliga former av friluftsliv. Och vad mycket likheter det finns. Med ett redskap förflyttar man sig i naturen. Man kämpar med och mot naturens krafter. Variationerna i väder och vind är lika. Ibland har du motvind och ibland medvind. Kontraster. Man har ett mål som ibland kan behöva en omprövning. Och vilka härliga fartupplevelser sedan. Mellan Virserum och Högsby hade jag en medelfart på 13 knop. Och det lilla äventyret såklart. Här har du möjligheten att själv få bli en motsvarighet till Göran Kropp.
Grodan och skuggan
Intarsia del2
Slipat.
Inoljad.
Lackad.
Snabbt, forcerat och nästan lite impulsivt ska det gå på bekostnad av finish och detaljer. Speciellt så här mot slutet av projektet. Jomen så är det sedan gammalt. Tids- och kostnadseffektivt är det i varje fall. Limmade bitarna med PL400. Någon klassisk nåtmassa blev det inte utan istället tog jag det som fanns hemma nämligen Biltemas 2komp finspackel. Återstår att se om vi får en uppföljning på det här. Jag funderar nämligen på att limma dit en tross som inramning.
Ströftåg
Kolla in den här gulliga filmen från 1937 så kan vi återkomma senare med lite roliga citat.
Stortriss*2
Par i stortriss är inte triss(t). hahahh
Undrar hur länge det är sedan de fick vara i sitt rätta element?
Undrar också va de varit med om. Tänk om båtar kunde tala.
Undrar varför de lämnades här. Mossa växer på rufftaket.
Undrar varför de lämnades här. Mossa växer på rufftaket.
Undrar vad framtiden har i sitt sköte för par i triss. Existensen är ett bevis på bra kvalité.
I slutet på 1900-talet började jag segla och det var just mk1 modellen. Nostalgin blev stor när jag idag råkade träffa på tvenne skönheter, och något bedagade var de båda.
Den ena verkade inte varit nöjd med styvheten/avdriften och har monterat på lite extra järn där nere i södern. Undrar just vad det gav för effekt.
Det man med säkerhet vet är att det krassa ekonomiska värdet idag är noll. Undrar vad det är om 20 år?
Jag återkommer med ett inlägg inom en snar framtid om mina erfarenheter av stortrissen. Den båten ligger mig varmt om hjärtat.
BosseP
Bosse P den store seglaren fyller 70 år idag. Vi säger stort grattis! BosseP är kingen helt enkelt och inte bara inom segling. Vet ingen som är så bra historieberättare och otroligt bred i sitt kunnande. Samtidigt har du både humorn och djupet. Man får alltid intressanta diskussioner med dig.
Stort grattis ännu en gång och hoppas att vi ses på sjön snart igen.
