omegan.blogg.se

Saltkråkan och selen

Publicerad 2024-03-01 14:00:00 i Allmänt,

Hallå seglarvänner visst är Saltkråkan given!? Vad har ni för mål inför 2024? Mestadels har väl seglaren en återkommande repertoar av rutter. Men några drömmar bör man ha för att piffa upp det en aning. Att utmana sig lite i okänt vatten helt enkelt. Om det sedan inte blir verklighet gör inte så mycket. Skräckscenariot är att drömmarna består helt enkelt.  Bucket list har blivit populärt. Undrar hur många som har en sådan. Och seglarens lista, hur ser den ut? Det där med bucket list osv är väl bra men att vi hela tiden ska anamma det engelskspråkiga när det finns en svensk adekvat vokabulär är besynnerligt och larvigt.  Hög tid nu att planera sommarens seglatser. En riktig nostalgitripp till Saltkråkan kan det bli! 10 år sedan senaste Stockholmstrippen, så bara där har vi en anledning. Norröra heter den på riktigt som man säger.

Tänk om man känner igen den, snickargården som familjen Melkersson hyrde. Handelsboden och bryggan där Melker ramlade i vattnet från kan man få uppleva det också så är det ju värt allt besvär. Vilka somrar de verkar ha haft under inspelningarna. Och vilken seglingsromantik jag ger mig ut på.

Och ångbåtsbryggan. Och handelsboden. Och båthuset. Men båtsman finns väl ändå inte kvar?

Båtsman, som var en sankt bernhardshund, hette egentligen Caesar och enligt ryktet ska han ha snarkat så mycket att filmteamet hade svårt att sova om nätterna. Efter att Caesar blev rikskändis ville den forna ägaren ha tillbaka hunden och det blev en vårdnadstvist på flera veckor i tingsrätten.

Och sist men inte minst hur gick det för selen? Lille Pelle gjorde en riktig bragd när han släppte tillbaka Moses till sitt rätta element, nämligen Havet. Totalt omedveten om sitt kändisskap gled han grasciöst genom vattnet. Nöjd eller förmodligen överlycklig med att slippa umgås med gänget på Saltkråkan. Adoptivmiljön på Saltkråkan var nog inget vidare. Man ser skräcken i selens ögon när Melker o gänget hoppar likt en indiandans omkring honom. Ja vad hade dagens djurrättsorganisationer sagt om det där idag? En orosanmälan till socialförvaltningen förmodligen.



tänk om båtar kunde tala

Publicerad 2024-02-18 10:00:00 i Allmänt,

Här har den lilla fiskebåten nått sin slutdestination. Ödets makter är för besynnerliga ändå. Undrar vad den har varit med om. En och annan Bachalao har nog också dragits upp på den där båten och förstått det dystra faktum att det roliga livet i havet är över. Att hamna i en gryta med havets löckerheter och några chorizzokorvar är endast det som kvarstår.

Vem seglar till Arboga?

Publicerad 2024-02-16 14:00:00 i Segling,

Jo tjena, Örebro dag 5 var planen hahaha! Det där blir inte njutbar. Jag tog i lite för mycket och tvingas revidera planen. Framförallt pga Hjälmare kanal som man bara inte forcerar så där. Rekommendation om två dagar i enkel riktning gör det en aning komplicerat. Det verkar vansinnigt spännande att glida fram på Sveriges äldsta konstgjorda kanal. Men det får nog bli en annan gång när stjärnorna står rätt.

Arboga som en liten kompromiss istället? Då blir det ju i allla fall en skaplig kanal att glida på. Arboga är ett makalöst trevligt mål så det blir inga problem.

Klart man vill lägga till långsides vid den där kajen.

Antag att vi maxar seglingen upp till Västerås med drygt 12 seglingstimmar per dag. Jag planerar att sticka innan midsommar så det är ljust och fint. Jo men det ska nog fasen gå. Efter rivstarten till Västerås med 50 dist/dygn kan man lugna ned sig en aning tills det börjar närma sig hemseglats.Så här ser den nya planen ut:

  1. Västervik - Arkösund(50)
  2. Arkösund - Södertälje(50)
  3. Södertälje - Västerås(50)
  4. Västerås - Arboga(40)
  5. Arboga - Aspön(40)
  6. Aspön - Stockholm(40)
  7. Stockholm
  8. Stockholm (färja till Norröra)
  9. Stockholm - Nynäshamn(50)
  10. Nynäshamn - Oxelösund (40)
  11. Oxelösund - flatvarp(45)
  12. flatvarp - Västervik(20)

Antag att det inte helt går enligt plan och att man behöver mer tid så slänger jag in två dygn till. Tio seglingsdagar med ca 45 distans per dag är mastigt. Alltså en tur på två veckor blir det lite avrundat Förresten det där med Norröra måste jag få möjlighet att återkomma om.

Lite oklarheter angående Arbogaån och segelfri höjd råder. I Kungsör finns två broar att passera för båtar, Järnvägsbron med segelfri höjd på 2,7 meter samt Landsvägsbron med segelfri höjd på 3,8 meter. Broarna fjärrmanövreras från Kvicksundsbron och är alltså öppningsbara som tur är. Men närmar man sig Arboga så ser det ut att finnas en gångbro. Och inte nog med det, E20 skär så hänsynslöst rätt över  Arbogaån och tydligen med en segelfrihöjd av ca 2,5m.

Nja jag undrar vem som seglar till Arboga egentligen? Det skulle ju vara ett riktigt udda äventyr. Men jag får nog säga som Alfred sa till Ida när det var dags att lägga ned planerna på gifteriet. Fast nu gäller det seglingsplanerna till Arboga alltså;

Det tror jag vi tar och skiter i.

Men ytterligare lite info ang det här innan vi släpper det för gott. Man kan tydligen lägga till nära E20bron;

 
Och för att komma in till kulturstaden Arboga är det därifrån dryga kilometern till fots,cykel eller med jollen. Så att det går men det är nog inte så vanligt att någon från tjust skärgård bestämmer sig för Arboga som mål. Men frågan måste få ett svar. Vem seglar till Arboga? Ja det är nog de närmast sörjande i västra delen av Mälaren.

Så att Stockholmsrutten blir nu föremål för revision ännu en gång. Återkommer.

 
 
 
 
 
 


Hydran vid Lilla Utterklabben

Publicerad 2024-02-09 14:00:00 i Segling,

Härligt långt ute bland skären var jag med  Hydran runt 2002. Nämen dra på trissor parkerade jag i ett sälskyddsområde!? Det där blir svårt att släppa och jag får be om lov att få återkomma i ämnet. Även om det snart är preskriberat som tur är.
Århundradets dimma mötte mig den påföljande dagen. Jag skulle hem och dimman släppte inte förrens mötet med Freden i Spårösund. Meddelst  en garmin12+sjökort och min Yamaha 4 hk på tomgång tog den resan en halv dag i anspråk. Men det är fint därute vid Lilla Utterklabben. Intressanta rev, skär och grund norröver. Logen, knallarna och sist men inte minst smällen. Upprinnelsen till det sistnämnda namnet skulle jag hemskt gärna ta del av. Undrar hur och när det small till på stenarna där. Återkommer säkerligen i ärendet.
Hydrorna blir alltmer sällsynta. Hoppas att det finns några entusiaster som bevarar denna kulturskatt. Nedan ett foto från en som fattar värdet av en Hydra;
 




Inlägg nummer 100 och inte nog med det, 100 dagar till sjösättning! Ska man segla till Örebro?

Publicerad 2024-02-02 14:00:00 i Segling,

För några år sedan var vi på roadtripp runt Hjälmaren. Vi stannade till vid Hjälmarekanal- och docka. 
Intrycken därifrån blev svåra att skaka av sig. De har legat lite latent under några år och bubblat. Men nu börjar de blomma ut och jag skissar på att segla dit i sommar. Tar jag i för mycket nu eller är det görbart? Återkommer om någon vecka med en planering.




Några tidiga vårtecken is coming up - gruset, tranan och fidran

Publicerad 2024-01-26 15:00:00 i Naturgeografi,

Snart ser vi gruset på marken!
Inte ljuset min bäste vän, utan gruset! Snart ser vi gruset! Är inte det ett vårtecken så säg. Grus på asfalt.
Men ljuset ska visst också vara på ingång har jag hört. Dryga 4 min mer ljus per dag i nuläget. Vi har både gruset och ljuset inkommande framöver.
Och inte nog med det, Tranan börjar ladda för hemfärd. Nja inte riktigt ännu kanske men vadå, något att se fram emot är det. Att tranan laddar upp mentalt för den långa färden hemåt menar jag. För visst är Norden tranans hem? Eller vad tycker tranan egentligen. Kanske känner den att viloperioden i Afrika är höjdpunkten. Nja det är inte troligt. Jag drar till med en rolig historia om tranan från det glada 80-talet för att komma till ett avslut.

Vad är det för skillnad på en trana?
Svar: Den kan varken flyga.
Det där är ganska roligt faktiskt.
 Jag noterar ytterligare en fastfrusen fidra. Det där sticker ut statistiskt en hel del. Ett stickprov med ett stratifierat urval ger för handen att av de fastfrusna segelbåtarna i staden utgör 20% av fidra. Det är en cool båttyp som verkar ha coola ägare. Än så länge flyter fidran, med stöd av isen. Vindrodret är i beredskap också. Sammanfattningsvis några tidiga vårtecken som är på ingång är gruset, tranans mentala uppladdning och en sjunkande fidra.
 
107 dagar till sjösättning!











Är det fortfarande januari!?

Publicerad 2024-01-26 14:00:00 i Naturgeografi,

Januari, nej det ska ej vara enkelt. Det står ingenstans att det ska vara enkelt.
Tror sig vara nöjd men oj vad man bedrar sig.
Okej för att det värsta är över och ny halvlek är inledd så är det lik förbaskat ingen lätt match.
En tuff period är avklarad men ändå är det inte självklart och besynnerligt svårt att ta ut någon glädje i förskott.
 
I januari står levandet still.
Fåglarna flyger inte gärna
och själen
skaver mot landskapet
som en båt mot bryggan.
 
Snö och mörker är nog den bistra verkligheten att tampas med ett tag till. Men var är domarn? Endast en jädra domherre som sitter o glor. Va fan ska jag göra, åka skidor går inte heller. 
Men även om det ljusnar lite sakta över havet nu. Det handlar om minutrar o store gud.
Sjöfågelflockar far omkring, annars är allt dött.
 
I januari står levandet still.
Fåglarna flyger inte gärna
och själen
skaver mot landskapet
som en båt mot bryggan.
 
 
Men va sjutton, det är vårtecken på inkommande har jag hört.
 
 
 
 



Sladö Askar

Publicerad 2024-01-19 15:42:00 i Naturgeografi,

Linne' besökte platsen och kommenterade askarna redan på den tiden. Man vill gärna veta mer om Linne's spaningar där.
Märkligt att asken mår så bra där långt ut i havet. Blåsigt brukar det vara därute och inte som vid tillfället då fotot togs ca 2m/s.
Den har använts som sjömärke redan 1640, finns det anteckningar om. Medelåldern för en ask är 200 år så den där gammelasken som har dubblat livslängden måste ha hittat den rätta källådern i stengrytet. Asken är spännande då den är sist av alla på våren men först på hösten. Ja exakt, med löven. Och lövet jo det har 300 klyvöppningarna per kvadratmillimeter. Man tror knappt att det är sant. Kan det hänga ihop med den korta produktionsperioden? Det får bli min spaning i väntan på Linne's. Den här lille rackaren ser man ibland i närheten av Askarna.
Apollofjärilen i gasutbytessamverkan med Asklövet.
Om ni är på Hasselö så är det värt allt besvär att vandra ut till udden och spana ut över havet och askarna.
Sist men inte minst för att återkomma till Linne's svunna tider. Asklövet var en slags bantningmedicin på 1700-talet då de lärde skrev;
 
"the som äro mycket fete och orörlige kunna taga tre Bladh af Ask och doppa i vin, äta thet hwar Morgon fastande så blifwa de smale och wige af sig igen"






Skansholmen

Publicerad 2024-01-12 14:00:00 i Naturgeografi,

Ja Skansholmen var ska vi börja egentligen. Finast bland alla och bästa läget har du. Klubbhuset är något alldeles utöver det vanliga. Stil och finess i en utomordentligt vacker natur.
Minnen, minnen och minnen. Den röda hydran, blåa ifn samt den gula misilen var båtar som jag ofta angjorde där. Minns framförallt sommaren med ifn när Arvid och Kalle metade nonstop från bryggan. Samma sommar då Shakira hade en fin slagdänga. Sommaren 21 hade jag ryggproblem och var tvungen att jogga varje dag. Det gick fint att få ihop 6km även på Skansholmen. Från Öst till väst 10 gånger mitt i högsommarjuli. Endast jag på ön vid tillfället, men undrar om någon förbiseglande såg mig?
Det är inte ofta man ser sådant när man seglar förbi där. Undrar förresten om det har hänt förr? Är jag den enda som har gjort det!? Men herregud det är unikt och ett slags världsrekord ju!
 
Nu är det vinter och då passar det fint med en isbrytare från 30-talet som har ganska tjock is att bemästra ser det ut som. Skansholmen i bakgrunden.
 
 


Januari

Publicerad 2024-01-05 14:00:14 i Naturgeografi,

Januari ja det är inte helt enkelt. Nöjd som fanken är man över att ha passerat halvlek så att säga. En tuff period är avklarad men ändå är det inte självklart och besynnerligt svårt att ta ut någon glädje i förskott. Snö och mörker är nog den  bistra verkligheten att tampas med ett tag till. Även om det ljusnar lite sakta över havet nu. Sjöfågelflockar far omkring, annars är allt dött.
Det är oundvikligen bara att hålla med Tomas Tranströmer;

I januari står levandet still.
Fåglarna flyger inte gärna
och själen
skaver mot landskapet
som en båt mot bryggan.

Men nu hänger vi inte läpp längre. Upp med hakan och garden så blickar vi framåt! Tjooooosan! Den här tiden är som gjord för att skissa upp lite planer kring projekt och kommande turer! tjoooooo!!!!!!



God jul

Publicerad 2023-12-23 15:37:38 i Naturgeografi,

Se hur klen den är, decembersolen. Knappt vill strålarna nå fram och avslöja hur risiga vi är. Låt oss för guds skull vara ett tag till. Likt björnen i dess idé. Men snart pockar det på och båtarna tripp, trall, trull ska ut bland kobbar, rev, skär och krusningar. 
 En trailerbar Beneteau 21 eller en Fidra? Ja det är frågan det. Eller svar på frågan om lämplig nedstegsbåt när det blir dags. Jag gillar båda fastän skillnaden är enorm.

Ljuset för 2:a gången

Publicerad 2023-12-08 14:00:00 i Naturgeografi,

Ljuset är så vackert i skärgården. Det finns ingenstans som man kan få så mycket inspiration som i skärgården. Här händer liksom ingenting. Se hur kvällshimlens purpurrosa nyans slår mot klipphällens karga gråa sten. Samtidigt som tallarnas toppar sprakar av grönt ursinne. Det kan du aldrig fånga i en tavla. Du kan försöka, men det blir aldrig lika vackert som tavlan inombords. Vet du vilket som är världens vackraste konstverk? Skärgården. Skärgården självt,  här händer  ingenting.#grotesco

Sagitta

Publicerad 2023-11-17 05:54:56 i Segelbåtsfix,

Om ni är gift med er Sport - och samtidigt vill ha ett gott förhållande till Er äkta maka, bör Ni välja Sagitta.
 
    Sagitta - för Bigamister.

Seglarskor och en cocker spaniel

Publicerad 2023-10-20 14:00:00 i Allmänt,

Jaha seglarskorna har sin historia i USA, det va lite otippat. Jomen det är inte alltid som man har föreställt sig. Det är bara att bita ihop och acceptera den nya världsbilden. Jahopp nehe, men imagen då? I och för sig har jag inte funderat särskilt mycket kring det, men rimligare hade väl ändå varit om uppkomsten varit i europa, varför inte Storbritanien!? Så den där fina nördiga konservativa stilen hade harmonierat bättre med seglarskons klassiska utstrålning. Den varianten hade känts bättre för imagen än ett poppigt och enfaldigt USA. Nåväl livet går vidare.

1930-tal var det då uppfinnaren Paul A Sperry halkade och föll överbord under en segling vilket fick igång entreprenören i honom. Sperry fick idén till sina ikoniska skor medan han såg sin hund, en cocker spaniel leka i snön. Han insåg att hunden inte halkade på isen, och satte sig för att designa en sko som inte heller skulle glida. Sperry designade ett fiskbensmönster av spår i sulan, som påminner om spåren och sprickorna från Cockerspanieltassen. Fiskbensmönstret gav extra dragkraft åt alla håll.  Innan bestod båtskor av antingen kanvasöverdelar med en platta av crepegummi limmad på botten eller skor med lindade "rep"-sulor." Båda dessa material hade sina brister: crepegummi, ett skrynkligt gummi som gav lite grepp, var halt när det var blött, medan repet var halt när det var torrt. Att segla barfota var inte ett alternativ eftersom de med lite mer yvigare rörelser på däck bröt sina tår.

Seglarskorna som lanserades 1935, var en hit bland båtfolk, inte bara för sina halkfria sulor utan också för det vitfärgade materialet sulorna var gjorda av som inte lämnade märken på en båts däck. Den ursprungliga Top-Sider hade en ovandel i canvas, medan den numera välkända läderöverdelen utvecklades 1937. Och nedan ser vi en bild från patentet samma år.

 Jag har som tradition sedan gammalt att köpa ett nytt par varje sommar. Förra årets modell;

Den designen är för härlig helt enkelt. En vän tycker att det blir lite för mycket lärarimage. -"Ta inte på dig en massa fula lärarkläder, du skrämmer ju bort alla brudar"  brukar det låta när vi ska åka på båtmässa.

 Och igår var det dags för årets inköp. För 1:a gången via nätet men det ska nog gå bra det med.  Kolla va vackert! Lite sportigare och kanske blir lärarimagen något mer nedtonad i år. 
 
 


Ankare

Publicerad 2023-10-06 14:00:00 i Allmänt,

Bosse Holmström vilket nyhetsankare!
Lägg ut! Som han sa den store seglaren, Bosse Holmström. 
Träffade honom på Coop i Trosa en gång. Nu kan jag läsa att han gick bort för några år sedan efter att ha drabbats av kallbrand bla. Tråkigt.
Det som han är minst känd för är nog hans segling/program på tv4. "Lägg ut" blev ett självklart namn. Men det fick ganska risiga recensioner. Samtidigt gjorde Treuteger "kasta loss" på svt som heller inte blev någon hit. Jag var road av båda och hoppas att det kommer något nytt om segling på tv framöver. Höll på att glömma bort "på vinden" med Valerius Hansson. Bla visar han en ny produkt på den tiden, ett så kallat draggklister. En uppföljning på det programmet skulle också uppskattas naturligtvis.
 
 
 
 
 

Ankaret

Publicerad 2023-09-29 14:00:00 i Allmänt,

Ankaret - en nautisk tatuering

Trender är ett besynnerligt fenomen. Människan verkar förlora förståndet när en ny trend är som hetast. Som en flock drar den fram och när väl den sista idioten i svansen är med så byts trendriktningen. Och då är merparten av de tatuerade helt ovetandes om hur ute de är, vilket gör det hela ännu mer pinsamt.

När det blir totalt ute att tatuera sig och alla som har klottrat ned sina kroppar raderar ut mastodontobjekten med laser. Ja då kan det vara dags för mig. Faktum är att det ligger nog endast några år fram i tiden. Det blir till att gå mot strömmen och tatuera in en favorit, nämligen ett ankare. Eller allra helst en tremastad bark på bröstet men osäker på om jag kan fylla upp den kostymen då jag respekterar de gamla oskrivna sjömanslagarna.

 Ett ankare är det säkraste till sjöss. Det har länge varit en symbol för skydd , stabilitet och säkerhet. Vidare representerar den ära , lojalitet och, naturligtvis, hopp och åtföljdes ofta av ett hjärta, orden "mamma" eller "pappa" eller en älsklings namn. Att ha korsat Atlanten var också ett kriterie under en period.

 Sjömanstatueringar går tillbaka tusentals år. På den tiden hade de en distinkt betydelse. Intressant att se vem som var ämnad och vad de sa om deras bärare. 1500-tal och Samoa så utfördes tatueringen med krut och urin. Då utgjorde tatueringarna en slags loggbok för sjömännen. Senare blev symboliken mycket viktigare. Ex en svala  innebär att man seglar 5000 sjömil. Svalan blir symbolen för att lyckas återvända efter långa och mödosamma resor.

Svala med en dolk=medsjöman som dött.

Fullriggat fartyg, typ tremastade segelbåt=om du rundat kap horn

Sköldpadsskal alt neptunus=korsat ekvatorn

Isbjörn=korsat polcirkeln

Drake=seglar till Kina

Gyllene drake=180:e meridianen, kalenderdagar 

Ros genomborrad av dolk= sjöman som är modig och villig att gå en fight 

Håll och fast alt Hold and Fast=rorsman med snabba reaktioner i dåliga väderföhållanden.

Hula tjej=män som seglade på hawai

Pinuppa=påminnelse om kärleken den lämnat i land

Sjöjungfru=kärlek till havet 

Fyr= symbol för ljus, hopp och skydd.

Gris och tupp=vidskepelse mot skeppsbrott och garanti för överlevnad. dessa djur ofta hölls ombord i trälådor som sällan sjönk i en olycka, ofta spolades iland med djuren fortfarande i god behag.





Släng ankart!

Publicerad 2023-09-22 12:00:00 i Allmänt,

En liten historia om en incident med ett ankare i oktober 1984 .

Släng ankart! som han sa, den självutnämnde bryggexperten. Det blir ganska skoj uttalande då det rent språkligt kan bli bättre och kommer från en expert i sammanhanget.

Nåväl, ett ankare, en gång i tiden endast en sten i änden av ett rep.Teknikhistorien gjorde sitt och idag har vi och vet vi bättre.  Ankaret ett givet objekt såklart att tatuera in på den tiden för en som arbetade till sjöss. Symboliken är klockren. 

Människan idag är naiv som vill vara unik och går på den trend som nyss peakat och inom tio år är man förmodligen helt ute. När det blir totalt ute att tatuera sig och alla som har klottrat ned sina kroppar har raderat ut mastodontobjekten med laser. Ja då kanske det är dags för mig, att tatuera in en favorit, nämligen ett ankare.

 

 

 Det ska vara den här enkla designen. Snyggt! Men var ska den sitta? På gubbvaden kanske.

Ett alternativ hade varit en tremastad bark på bröstet men osäker på om jag kan fylla upp den kostymen då jag respekterar de gamla oskrivna sjömanslagarna. 

Så till ankarfadäser, inte ett enda missöde har jag råkat ut för i ankarsamanhang. Och då räknar jag ej med de gånger som ett ankare ej har fäst riktigt och slitit sig för det ingår liksom i de berömda spelreglerna. Har man någon känsla för geomorfologin och den topografiska öppenheten så ter det sig ganska självklart att man direkt ser var vi har sedimentstionsbottnar och transportbottnar. Oj det här blir som att svära i kyrkan känner jag. Liite väl kaxigt kanske och en justering i attityd vore klädsamt. I annat fall som att be om det och ankarproblemen är på ingång. Jag tar tillbaka allt det där. 

Fokus nu istället på de två tjejerna som varit med om den största ankarblundern genom tiderna. Ja det är sådant man bara ser på film. Och just det, vi har det på film också iden kära gamla SOS sällskapsresan när Titanic ankrar en rysk ubåt.

 31 oktober 1984 sjukanmäler sig två tonårstjejer och sticker till Väddö där en av familjerna har sommarstuga. På fredagen tänker de åka hem och dansa på kvällen, men bestämmer sig först för att ro ut lite i viken. När de är ute i ekan börjar det blåsa kraftigt och de driver ut till havs. Det är kallt och situattionen blir allt mer desperat och hur mycket de än försöker ro hem åker de ut till havs. För att sluta driva kastar man ankar. Och dra på trissor man träffar en rysk ubåt med ankaret. Jädrar va förvånade och orolig ryssarna måste blivit. 
Nu kan de bara vänta på att någon hittar dem, tänker tonårstjejerna. Klockan två på natten dyker en plattform upp ur havet, enligt tonåringarna. De ser en infäst stege på en plattform och ror för att nå den. Men kommer inte fram utan blir bländade av strålkastare. Efter 10 min slocknar det och ubåten försvinner. Jo just det,  tjejerna hade faktiskt ankrat en rysk ubåt.

Ryssarna styr upp det där och låter det sovjetiska fraktfartyget "Dagestan" dyka upp lite senare. Det styr rakt mot flickorna och räddar dem. På "Dagestan" får tonåringarna vård, mat och nya torra kläder. Sedan förs de till Sverige där de senare blir förhörda av försvarsmakten. Tur att de överlevde för jag är ganska säker på att ryssarna övervägde det andra alternativet.

Ja jädrar vilken storry. Sann är den också, vill jag påstå. Oj oj oj vilken ankarfadäs!

 

 
 
 


Om

Min profilbild

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela